Val att välja
Det kan hända att vi står inför val där vi känner att vi inte har några val alls egentligen. Eller att valen är så svåra och oklara att vi inte känner vad som är rätt, just då.
Huvudet och hjärtat kan säga olika saker. Tanken och känslan är inte alltid överens. Vad är klokast att följa?
Varken våra tankar eller våra känslor är beständiga. De förändras, kan kastas både hit och dit, medvetet eller undermedvetet. En tanke kan i botten vara styrd av en känsla. Och tvärtom.
Men hur ska man då veta?
Kanske genom att våga stanna kvar i kastandet mellan huvud och hjärta, och vänta ut vilken av dem som lugn och stadig håller något kvar.
Någon kommer att tala starkare, ha större inflytande. Men är det rätt så kommer den lugna känslan eller tanken att fördela sig vidare.
Hjärtat borde vinna, i det långa loppet. Tanken är skicklig på övertalning..men inte lika trygg och grundad i självkännedom som hjärtat. Tanken är mer impulsiv. Hjärtat hakar ibland på men säger sedan ofta ifrån..om något inte stämmer.
Hjärtat vet vad det behöver. Tanken är mer som en lättpåverkad vindflöjel.
Men hjärtat vill gärna undvika allt som sårar, smärtar och skrämmer, och där kan tanken förstärka känslorna med olika flyktplaner.
Men att stanna kvar, och vänta ut de första reaktionerna och se vad som lägger sig kvar..kan vara ett klokt val att göra innan det större valet att välja. För stress och eftertänksamhet är varandras fiender. Och ur stress riskerar kaotiska tankar att råda, och valen blir gjorda utifrån dem. Kvar blir då ett överkört hjärta.
Men ur det eftertänksamma valet kommer möjligheterna som väntar.
"Eftertänksam" borde heta "företänksam". Och att vara "föreklok" är bättre än att vara efterklok.
💙💙💙
Huvudet och hjärtat kan säga olika saker. Tanken och känslan är inte alltid överens. Vad är klokast att följa?
Varken våra tankar eller våra känslor är beständiga. De förändras, kan kastas både hit och dit, medvetet eller undermedvetet. En tanke kan i botten vara styrd av en känsla. Och tvärtom.
Men hur ska man då veta?
Kanske genom att våga stanna kvar i kastandet mellan huvud och hjärta, och vänta ut vilken av dem som lugn och stadig håller något kvar.
Någon kommer att tala starkare, ha större inflytande. Men är det rätt så kommer den lugna känslan eller tanken att fördela sig vidare.
Hjärtat borde vinna, i det långa loppet. Tanken är skicklig på övertalning..men inte lika trygg och grundad i självkännedom som hjärtat. Tanken är mer impulsiv. Hjärtat hakar ibland på men säger sedan ofta ifrån..om något inte stämmer.
Hjärtat vet vad det behöver. Tanken är mer som en lättpåverkad vindflöjel.
Men hjärtat vill gärna undvika allt som sårar, smärtar och skrämmer, och där kan tanken förstärka känslorna med olika flyktplaner.
Men att stanna kvar, och vänta ut de första reaktionerna och se vad som lägger sig kvar..kan vara ett klokt val att göra innan det större valet att välja. För stress och eftertänksamhet är varandras fiender. Och ur stress riskerar kaotiska tankar att råda, och valen blir gjorda utifrån dem. Kvar blir då ett överkört hjärta.
Men ur det eftertänksamma valet kommer möjligheterna som väntar.
"Eftertänksam" borde heta "företänksam". Och att vara "föreklok" är bättre än att vara efterklok.
💙💙💙